Det här allt började på sommaren för 14 år sedan då jag var förälder till två tonåringar och hade en fast tjänst och var försäljare på ett stort företag i regionen. Men jag kände mig väldigt konstig i kroppen och mådde inte alls bra. Jag hade dessutom nyligen fått en kontinuerlig tinnitus som var väldigt pipig och enerverande. Gick till en för mig ny läkaren som frågade de där allmänna frågorna som nu läkare brukar fråga. Jag berättade om min tinnitus och att jag hade känt mig trött och orkeslös så han undersökte mig noggrant. Han tog blodtryck och beställde en uppsjö av blodprover lyssnade på hjärta, lungor mm.
Medan han skrev ned sina observationer satt jag i stolen bredvid med bar överkropp, läkaren tittar på nytt åt mitt håll och han hajar plötsligt till. Han frågar om jag vet om att jag har struma, jag svarar förvånat nej det har jag inte. Läkaren känner på halsen och konstaterar att jo nog är sköldkörteln förstorad. Några dagar senare pratar jag med läkaren om blodproven och de hade alla varit normala, även sköldkörtelvärdena.
Några månader senare sitter jag hos en specialistläkare för att reda ut om det går att göra något åt min enerverande tinnitus. Hon undersöker mig samt tittar mig i öronen och halsen men hittar inget onormalt. Tinnitusen säger hon att det tyvärr inte går att göra något åt. Jag berättar då om struman och läkaren säger direkt att den måste undersökas närmare och rekommenderar ultraljud och finnålsbiopsi.
Ultraljudstiden fick jag väldigt snabbt därpå och jag känner direkt att nu är inte allt bra då läkarens beteende plötsligt ändrar medan han ser på ultraljudsbilden av sköldkörteln. Han tar 3 olika provbitar som skickas till patologen för undersökning. Några veckor senare kommer beskedet godartad cancer som behöver opereras då cancerknölen ändå är rätt stor. Man berättar då att halva sköldkörteln kommer att kunna sparas.
Inför operationen som kom några månader senare besöker jag kirurgen. Han berättar att man kommer att operera bort cancerknölen och medan jag är nedsövd göra patologiska tester på cancerknölen. För ifall det sedan visar sig vara elakartat så hamnar man att operera bort hela sköldkörteln och kanske också delar av lymfsystemet ifall det gått så tokigt att det spritt sig. Man berättar att jag troligtvis kommer att behöva äta tyroxin.
Operationen går bra men cancern visade sig tyvärr vara elakartad så hela sköldkörteln togs bort. Den hade inte spridit sig till lymfsystemet enligt kirurgen. Kort därefter är jag på cancerkliniken för att få strålbehandling. Jag skall svälja en kapsel med radioaktivt Jod, den kommer att bränna bort alla rester av sköldkörtelvävnad som finns kvar. Är isolerad och inlåst i patientrummet en dryg vecka då jag svalt kapseln då jag är så strålande att jag är farlig för alla andra. Gammabilder tas direkt efter isoleringen av hela kroppen och det ser ut som all cancervävnad är borta.
Specialistsjukvårdens endokrinologer följer årligen upp mina blodprover i 5 år och tyroxin-dosen stabiliseras. Tyroglobulin som är en cancermarkör följs även med och allt ser bra ut så jag blir friskförklarad. Uppföljningen fortsätter sedan årligen efter det i den lokala hälsocentralen där överläkaren har god kunskap i ämnet
Det att godartat på operationsbordet blev elakartad och att jag blev av med ett viktigt organ var nog för mig ett stort trauma och det tog nog tid att acceptera allt det som skett. Skulle absolut ha behövt samtalsstöd i någon form men förstod inte själv att söka psykologhjälp. Kamratstöd sökte jag nog men det närmaste var då i Helsingfors och på finska så det blev heller inte av. Hade en del värk i knät och ryggen och har fått diagnosen begynnande artros redan i 20-års åldern så jag går med i den lokala reumaföreningen. Blev snabbt invald i styrelsen då jag är en aktiv medlem som deltar i det mesta. Familjelivet går vidare och jag börjar studera vid en läroanstalt, allt det här får mig att tänka på annat. Är dock mycket vetgirig och läser forskningsartiklar om cancertypen och även det får mig småningom att lugna ned mig.
– Erfarenhetsexpert-studerande