Idag är det fredag och det är nästan en vecka sedan Livsgnistans fortbildning på Lärkkulla! Det var verkligen ett härligt veckoslut, fyllt av fina människomöten, intressanta och givande diskussioner, kamratstöd och mycket skratt. Jag är helt överväldigad av alla intryck men också av hur mycket kunskap, erfarenhet och stöd det finns i vårt gäng!
Temat för fortbildningen var återhämtning och jag känner att jag vill spinna vidare lite på det. Det är så många tankar som snurrar runt i huvudet efter en så intensiv helg, jag vet att det hjälper mig att skriva ner tankarna och uttrycka dem genom text. Det kan också räknas som återhämtning, att få ut det som behövs. Jag har kommit en bra bit på min egen återhämtningsresa, men fortfarande har jag långt kvar och behöver ständigt påminnas.
Först av allt har jag funderat en del på att återhämtning är något som oftast sker naturligt hos en frisk människa, som återhämtar sig genom sömn, vila, motion, naturupplevelser, hobbier osv. Men en person som kämpar med psykisk och/eller fysisk ohälsa behöver ständigt tänka på att få den återhämtning som behövs och verkligen göra ett aktivt val att satsa på den. God nattsömn eller en tupplur på eftermiddagen räcker inte alltid till utan det behövs ofta mera.
Men återhämtningen kanske måste börja från acceptans. Att man lär sig acceptera sig själv och sina egna utmaningar, för att tycka om sig själv är en förutsättning för att man ska behandla sig själv bra. Hur ska man kunna vara snäll och tillåtande mot sig själv om man inte tycker att man är värd att få må bra? Vi konstaterade flera gånger under helgen att det är mycket lättare att vara snäll och empatisk mot andra än mot sig själv. Varför är det så? Varför tycker så många av oss så illa om oss själva? Psykisk ohälsa sätter ofta djupa spår i våra tankemönster och vår självkänsla, kanske är det något som både vi själva och vården borde uppmärksamma mera, om det är där nyckeln till all återhämtning finns?
När man tycker om en annan människa så känns det ju naturligt att göra snälla saker och ta hand om dem på alla sätt man kan. Vi kan till och med glömma bort våra egna behov för att ta hand om andra. Men tänk om vi alla kunde ta ett aktivt beslut att börja behandla oss själva bra, från och med idag. Börja ta hand om oss själva, eftersom vi är värda det, vare sig vi själva förstår det eller inte. Det är inte själviskt, det är en förutsättning för att vi ska orka i längden!
Den gyllene regeln, som många av oss har hört sedan barnsben, är att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Men vi kan också svänga på den regeln och behandla oss själva som vi vill att andra ska bli behandlade.
Tack för en fin gemenskap och många nya insikter! Hoppas vi ses på nästa fortbildning!
Lena