En söndag eftermiddag var vi 7 st. från Livsgnistan och prova på bågskytte. Ett gäng förväntansfulla nybörjare. Vi klädde oss varmt och bekvämt och tog oss till Pojo var vi skulle skjuta. Då var det genast att konstatera att kläderna var inte helt anpassade till tillfället, det visade sig att vi skulle vara inne i stället för ute som vi trott. Men bra så, hade varit värre tvärtom 😊
Två män från föreningen Fiskarin urheilijat tog emot oss i skolans gymnastiksal och delade ut bröst och armskydd åt oss alla. Spänningen var stor. Max avstånd man kunde skjuta ifrån var 18 meter, vår linje gick vid typ 10 meter, vilket räckte mer än väl till! Min känsla var nog att min pil kommer antagligen bara att falla ner, att jag inte lyckas skjuta i väg den, men hade tydligen helt fel.
Fick väldigt tydliga instruktioner, steg för steg hur man skulle göra och det var inte bara en eller två saker man behövde tänka på. Kändes som en hel vetenskap med många små saker att tänka på tills jag som det sista kollade siktet för att sen släppa av och med spänning vänta och se var det landar. Måste skryta med mig själv om att jag varje gång träffade tavlan och en gång en hel fullträff! Fast ärligt sagt så träffade även alla andra tavlan 😉
Grundtekniken lärde man sig relativt fort men att sen lära sig skjuta bra är en helt annan sak och förstås också en större utmaning att ta sig lite längre bort från tavlan. Varje torsdag kl.18 – 20 får man fara dit och skjuta, det finns alltid någon på plats där som kan visa hur man gör. Sommartid skjuter de ute och kan då också skjuta från längre avstånd, 30 meter var vanligt berättade de, men på OS tävlingarna skjuter man från 70 meters avstånd! Jag förstår inte hur man kan träffa tavlan på det avståndet samt ens få sådan fart på pilen att den når ända fram. Vill gärna fara och prova igen, så pass roligt var det, men mitt mål är nog varken OS eller att skjuta som Robin Hood, bara att ha roligt!
Det var så roligt att få prova på något nytt, få utmana sig själv och härligt att inte känna sig helt misslyckad för sin prestation. Bäst av allt är ändå att få göra det i en trygg grupp, med människor som tar hand om varandra, stöttar varandra och absolut inte dömer varandra. Kunna känna att här får jag vara mig själv, här få jag lyckas eller misslyckas, skratta eller gråta tillsammans med andra, ingen är bättre eller sämre än någon annan. Det här är saker som är viktiga för mig! Så tacksam att få vara en del av vår förening var jag kan göra olika saker och umgås och uppleva med olika människor. Så tacksam för var och en medlem som föreningen har.
Kom du också med och ha roligt med oss!
– Pamela