På fönsterbrädet i mitt kök står en liten handmålad skylt med orden “Man ska inte sörja det man saknar utan glädjas åt det man har”. Det är min mamma som har målat den, jag fick den i present när jag fyllde 23, den har stått i mitt kök i över 30 år och är en av mina käraste ägodelar.
Aforismen har kommit att ha stor betydelse för mig i olika skeden av livet – några få ord med ett viktigt budskap som så många gånger har vänt mina sorgsna, tunga tankar till tacksamhet, hopp och framtidstro. En liten påminnelse om att det alltid finns något positivt – även när man har svårt att se det.
Jag har haft förmånen att växa upp i en trygg familj med vuxna som alltid har månat om mitt bästa, uppmuntrat och stöttat mig i mina val. Det har gett mig en stabil grund att stå på.
Det betyder inte att vi alltid var av samma åsikt men vi respekterade varandra och kunde prata om allt, genom förnuftiga resonemang kom vi tillsammans oftast fram till fungerande lösningar. Mina föräldrars positiva livssyn och vilja att hjälpa andra gjorde att problem sällan var så stora att de inte gick att lösa på något sätt.
I tonåren tyckte jag ibland, precis som många andra tonåringar, att just mina föräldrar var världens jobbigaste, mest orättvisa och oförstående – det var min subjektiva åsikt. Mina föräldrar litade på mig, jag litade på dem och vi fanns där för varandra, i vått och torrt, livet ut. Båda gick tyvärr bort alldeles för tidigt. Jag är sorgsen över att de inte fick åldras tillsammans, inte fick se sitt enda barnbarn växa upp till och bli vuxen och över att vi inte fick ha dem kvar i våra liv lite längre. Samtidigt minns jag dem med värme och tacksamhet, jag lägger märke till att flera av deras värderingar och karaktärsdrag lever vidare genom mig själv och min son, det gör mig glad och jag är så stolt över mina föräldrar som uppfostrade mig till den jag är.
Medgång och motgång hör till livet – det vet vi alla. Ibland ställs man inför utmaningar som känns eller kanske rent av är omöjliga att ta sig igenom på egen hand – då måste man våga be om och ta emot hjälp. Förutom den egna familjen kan professionell hjälp, vänner och olika former av kamratstöd ha stor betydelse och inge hopp i svåra situationer. Att vara öppen och våga prata om sin situation med andra kan öka omgivningens förståelse, undvika missförstånd och ryktesspridning samt underlätta i vardagen på olika sätt. Hjälp finns att få på så många olika plan – man behöver inte alltid klara allt själv. Det är ingen skam att få hjälp med helt vardagliga sysslor som exempelvis städning och matlagning när den egna orken inte räcker till, men för den drabbade är det kanske inte alltid så lätt att acceptera att saker och ting har förändrats och man kommit i en situation när man inte reder sig själv. Ändå är förmågan att acceptera sin situation en av de viktigaste för att kunna blicka framåt och gå vidare i livet.
Två gånger har jag insjuknat i allvarliga sjukdomar, allting har plötsligt vänts upp och ner och framtiden har varit oviss. Jag är glad för att jag bor i Finland och enormt tacksam för den vård jag fått. När livet har hängt på en skör tråd har min tillit till läkarna och deras kunnande varit 100%. Tryggheten i vården tillsammans med alla människor i min omgivning som ställt upp och hjälpt till, tröstat, stöttat och bara funnits där för mig har varit viktiga bitar i min återhämtningsprocess.
Idag mår jag bra. Även om sviterna av mina sjukdomar kommer att påverka min vardag livet ut och jag har fått dra ner på tempot, eftersom orken inte längre är densamma, så är jag nöjd. Jag lever ett normalt liv, kan göra det mesta, även om vissa saker kanske kräver lite mera planering – det har jag vant mig vid och accepterat. Jag vet också att alla mina skavanker är resultatet av det som har räddat mitt liv – utan dem skulle jag förmodligen inte leva idag.
Visst önskar jag ibland att saker och ting skulle vara annorlunda – men ingenting blir bättre av att gräma sig över det som varit och inte går att påverka – det är bättre att se framåt, försöka göra det bästa av situationen och ta vara på möjligheterna som oftast finns fast de kanske kan vara svåra att upptäcka.
Man ska inte sörja det man saknar, utan glädjas åt det man har…
Ann-Katrin
Ee-studerande