Jag tror det var ungefär sex år sedan jag började förstå att jag nog är högkänslig, vid den tidpunkten mådde jag väldigt dåligt, både fysiskt och psykiskt. Min kropp och själ var helt enkelt trötta på att kämpa, kämpa för att få vardagen att gå ihop med två små barn, en man som ofta var borta på arbetsresor och med att själv orka fast jag egentligen inte orkade med något alls.
Jag var sjukskriven i flera korta perioder och funderade mycket på vad det egentligen är jag vill göra med mitt liv. Jag hade länge jobbat som vårdare men aldrig riktigt tyckt att det var min grej, jag hade ändå ingen aning om vad det var jag ville göra. Kände att jag inte hörde hemma någonstans och hittade inte min plats i livet.
Som barn var jag blyg och försiktig och i skolan fick jag alltid höra av mina lärare att jag är för tystlåten, så det var tidigt det blev som en sanning för mig; jag duger inte som jag är. Det är något som jag kämpat med hela livet, känslan av att inte duga och att inte höra till.
Som barn trivdes jag bra för mig själv, jag var väldigt kreativ och kunde sysselsätta mig långa stunder med att pyssla, rita och skriva. Jag älskade också att läsa och levde mig in i böckernas värld, jag har alltid haft en väldigt livlig fantasi och ett rikt ”inre liv” som jag nu förstår beror just på högkänsligheten.
Nu då jag själv har barn ser jag att det här draget nog finns hos dem också och jag är noga med att berätta för dem att det är något fint med att vara känslig och att de ska tänka på det som en ”superkraft” som inte alla människor har.
Jag övar också själv på att svänga det till något positivt, tex gör högkänsligheten att jag har väldigt lätt för att förstå och hjälpa mina barn, jag är bra på att se helheter och att jag har en väldigt stark intuition som jag blir bättre och bättre på att lyssna till.
Jag förstår också nu hur viktigt det är för oss högkänsliga att ta hand om oss själva för att orka med vardagen. Många högkänsliga upplever det ännu viktigare än andra att ha något meningsfullt att göra och återhämtningen är oerhört viktig för oss.
Det som gett mig mycket är att jag har fått gå på terapi och på så sätt lärt känna mig själv bättre samt att jag går utbildningar som känns givande för mig. Nuförtiden vågar jag också prova på nya saker, jag har bland annat börjat jobba med helt nya uppgifter som känns mycket inspirerande för mig. Känslan av att våga göra fast jag är rädd är så upplyftande och höjer självförtroendet.
Jag vill också lyfta fram hur viktigt det är att våga tala om saker som känns svåra och att våga be om hjälp, det finns hjälp att få bara du vågar be om det! Det är också bra att berätta för dina närmaste om din högkänslighet och vad det betyder för dig, så att de kan förstå dig och dina behov bättre.
Det som ger mig kraft i vardagen är rutiner; jag går och lägger mig i tid, jag äter hälsosam mat och rör på mig dagligen, gärna i naturen. Meditation och avslappning är också något som har blivit väldigt viktigt för mig, jag behöver få vara för mig själv en stund varje dag för att ladda mina batterier.
Det viktigaste är ändå att du hittar det som ger just dig glädje och återhämtning i din vardag!