Träff i Helsingfors före.
Pratet före pjäsen gick kring att man antagligen kommer känna igen sig i många saker från föreningslivet, men som tur var mycket inte bekant från verkligheten eftersom det då nog skulle bli värre konsekvenser.
Parodin över hur saker förvrängs på papper, genom dementa åldringar eller t.o.m. döda medlemmar som fortfarande står kvar i medlemsregistret för att höja siffrorna, är nog inget jag kommit på i föreningslivet jag deltagit i. Men det gav ju ett gott skratt då ordförande fick hjärtklappningar varje gång det kom närmare och närmare att sanningen skulle komma fram.
Hembygdsgården var den som drog samman alla föreningar, eftersom det var där de olika verksamheterna utspela sig. Allt gick bra ända tills resultaten var så bra att Hembygdsförbundets Centralorganisation ville komma på besök till denna otroliga hembygdsgård med sååå många medlemmar och klubbar.
Karaktärerna som finns med finns ju nog precis lika många slag av i verkliga föreningslivet, där alla har sina värderingar som utgångspunkt. Den ena sport tok, den andra musikfantast, den tredje motorcykelälskare och förstås skall det finnas med en självcentrerad skvallrare.
Men det som nog strålade kom fram var ju det ”att man får väl ställa upp”. Vilket också alla dessa karaktärer gjorde, trots deras olika intressen.
Föreningar lever inte utan att någon ställer upp och allt är frivilligt arbete, jag ser det som att hjärtat finns med i verksamheten vilket drar alla dessa värderingar samman.
Detta var en lättsam pjäs med roliga vinklar.
-Anna