Livsgnistans utfärd till Lappvikens källa i Helsingfors

Lappvikens källa fungerar i Lappvikens gamla mentalsjukhus byggnad i Helsingfors och är idag ett centrum för kultur och sinnets välbefinnande. Centrumet är öppet för alla. Lappvikens källa organiserar olika evenemang angående välbefinnande och kultur, seminarier och olika tillställningar samt erbjuder utrymmen för andra funktioner som främjar sinnets välbefinnande och kultur.  

Nu sitter jag här och tittar på alla bilder från vår utfärd. Försöker samla ihop alla sinnesintryck från dagen och på något sätt kunna dela dem med er.

Vår utfärd började med en tågresa från Karis till Helsingfors. Under resan byggde vi upp en gruppdynamik. Vi försökte komma överens om var vi skulle äta och vad. Vi funderade på vädret och om alla hade sina biljetter samt om utfärdens praktiska detaljer.

Väl framme i Helsingfors kom sensommarvärmen emot oss. Från tåget tog vi metron till Gräsviken där vi mötte ännu en av dagens deltagare. Vi handlade tillsammans för vår picknick och fortsatte mot dagens mål.

Framme på Lappvikens område möttes vi av en karneval känsla med stora ballonger, paraplyn i regnbågens alla färger, stora hattar, musik och uppträdanden.

Jag tror det var här vi började koppla av och ta till oss Lappvikens anda.

Vi blev mottagna av Nonni och fick höra om Lappvikens intressanta 200 åriga historia. 

Hon gav oss en rundvandring på området, vi såg Lappvikens källa, den vattenkälla som använts och varifrån det även har sålts vatten till bl.a. Sinebrychoffs, vi såg iskällaren och trädgården.

På vägen mot bagarstugan och det gamla tvätteriet kommer en man emot oss och visar att det finns maneter i vattnet. De samlar upp dem för att föras till en restaurang. Det här är något som vår guide berättar att ofta händer här, att människor som inte alls känner varandra börjar prata med varandra och hjälper om det behövs.

Nu börjar vi känna doften av nybakat bröd, det är ett bageri som även nu fungerar i den gamla bageri byggnaden. Här bakas artesanbröd som guiden beskriver som Helsingfors godaste bröd. Vi får smaka och visst är det ju himmelskt gott.

Vi hittar en picknick plats på ett berg med utsikt över havet. Vi ser också den livligt trafikerade västerleden inte alls långt från platsen var vi sitter. Vi förundras hur vi här mitt i vår huvudstad så nära trafik och buller sitter på en plats där det är så tyst och stilla, vi bara njuter.

Nu blir det paddling på programmet, vi börjar lite försiktigt längs stranden, snabbt blir vi modigare och styr ut mot djupare vatten med vågor som gungar våra kajaker. Jag upplever att vi här alla försjunker in i lite av vår egen värld. Vi är nog medvetna om varandra men ändå inte. Åtminstone njuter jag med alla sinnen. Kroppen och själen vilar och fylls med ny energi

Efter paddlingen går vi en rundvandring i huvudbyggnaden, där finns café Lähde som är ett livligt mötesställe, där både de som är sugna på sött och salt blir mätta. Ett mentalmuseum befinner sig i anslutning till caféet och beskriver den psykiatriska världens historia.

Besökare kan också göra uppköp i Lähteen Puoti, där man säljer konsthantverkares produkter, samt på lopptorget Lähden Patina. Här finns också flera konstutställningar.

Hungern börjar ta över och vi lämnar Lappviken. Vi tar metron in till Kampen och efter lite sökande beslutar vi oss att äta på Friends and burgers. Åtminstone är jag vid det här taget så pass hungrig att allt säkert skulle smaka gott. Vi har fina samtal om livet medan vi äter. En närhet och gemenskap som är så varm. Varmt är det annars också i luften, nästan syrelöst. 

Efter maten går vi på lite shopping innan vi tackar för dagen till en av deltagarna som åker hem åt annat håll. Det blir en varm tågfärd hem till Karis, både varma i hjärtat och svettiga på ryggen.

För mig personligen var den här dagen som en resa till en annan värld, en liten stund mitt i vardagen, var jag fick vara helt anonym, behövde inte fundera på vem som såg mig eller vem som kände vem eller vad som står på agendan för imorgon. En liten bubbla där jag bara fick njuta av tillvaron här och nu.

Summa Summarum tror jag inte att jag kan återge dagen i ord, en bild säger mer än tusen ord, vi låter bilder beskriva. 

 

– Camilla