16.6 hoppade några ivriga livsgnistare in i bilen för att åka bakåt i tiden.
Vårt resmål denna gång var Kyrkslätt och ett museum man lätt kör förbi utan eftertanke. Men denna gång blev det tvärstopp vid Ragvalds museiområde.
Vår magnifika guide Rita ledsagade oss bakåt i historien och vi fick igen en gång lära oss en hel del som man inte mera kommer ihåg. Det är väl så med en utbränd hjärna att det är intressant att lyssna men informationen kommer och går. Med det sagt betyder det inte att det inte skulle vara intressant. Det bara inte alltid fastnar?
Eftersom jag inte kan återge så mycket av historien bakom Ragvalds museum, så vill jag uppmuntra dig att åka dit, det är öppet på sommarlördagar. Att få stiga in i någons gamla hem och se deras attiraljer är väldigt spännande och man kan tänka sig hur det var förr i tiden.
Vi promenerade omkring i solsken och lätt vind, doftade på vissnande syrener och såg hackspettar, andra fågelarter samt en uppstoppad älg.
Eliasvillan var en ögonöppnare med många detaljer och bilder från tiden då Porkala var arrenderat 1944–1956. Det är inte ens så länge sedan.
Berättade om utflykten för min snart 90-åriga granne. Jag återgav historier om att tågvagnarna hade igenbommade fönster så man inte kunde se ut. “Jo det kommer jag bra ihåg, jag har åkt i en sådan tågvagn, det var skrämmande” sa hon.
Med ens kom historien lite närmare.
Det vi lever i nu är historia för någon annan längre fram i tiden. Hur kommer de att se på oss då?
Vilka föremål från vårt hem kommer de att stå och titta på och tänka, “oj, hade man en sådan där!” Den dagen är vi inte med längre. Så man får fundera på vad man lämnar efter sig. Och hur vill man att folk kommer ihåg en?