En av de roligaste lördagarna på länge var nog när vi åkte på teatern Next to Normal med Livsgnistan! Färden började med bil från Ekenäs för en del av oss och i Karis hoppade vi på tåget mot Helsingfors.
Väl framme stegade vi glada iväg mot vårt lunchställe och avnjöt en härlig munsbit innan teatern.
Ute blåste det kring öronen men väl inne på teatern var det varmt och skönt. Spänningen strax innan teatern började var påtaglig. Oj så roligt med lite kultur igen! De sammetsröda bänkarna och dunkelt i salen gjorde att man kunde med kropp och knopp sjunka in i det som spelades upp framför våra ögon. Det var inte bara jag som tidvis hade tårarna rullande nerför kinderna, hörde att damerna bakom mig snörvlade också.
Next to normal var en ytterst lämplig pjäs för oss Livsgnistare och många kände igen sig. Endera i mamma som kämpade med sin psykiska ohälsa, eller i dottern som längtade efter att få kärlek och bli sedd, eller i pappan som med alla medel försökte hålla i trådarna. Eller så kände man igen sig i sorgen. Hur sorg kan te sig, hur den kan ta sig i uttryck, och hur viktigt det är att kunna prata om det som händer och har hänt. Att inte låta sorgen frysa och bli låst, utan tillåta sig att känna, tänka, sakna, prata och gråta.
Minna Opara