Sommarvardag…visst är det skönt och visst har vi haft en otrolig sommar med varmt väder och bad.
Men, jag får kämpa hårt med ångesten som kryper på. Den kommer smygande bakom hörnet och vid varje tillfälle den får, hoppar den på som ett kletigt monster. Så får jag börja kleta bort den.
Var kommer denna ångest ifrån, trots att vi ”bara” är lediga med barnen. Det är tyvärr den största orsaken.
Bilderna är från de senaste dagarna. Jag hade lovat barnen att vi skulle tälta ute på gården, så vi satte upp och gjorde allt färdigt.
Ett av barnen (som hade önskat mest tältande) ville sen ändå inte sova ute eftersom pappa inte var med, så han gick in vid 24 tiden. Jag blev och sova med andra barnet som redan hade somnat.
Efter en natt med dålig luft och sparkar i sidan av barnet bredvid, var jag totalt slut. Utmattningsgråten kom och tankarna var en ända röra. Allt som jag hade på agendan som jag ville fixa tryckte på, samtidigt som jag ville vara med familjen. Allt blev för mycket.
Som tur har jag en klok man, som sa att jag behöver sova, så jag gick och vila en stund.
Varför jag tar fram detta, är att fast jag är rätt så ”van” vid dessa tillfällen är det ändå lika svårt att handskas med dem, att reda upp i den där tornadon i skallen vad det är som jag egentligen borde göra, vilket den här gången var sova!
Nästa natt, låg ångesten under ytan då jag hoppades på en bra natts sömn samtidigt som jag var rädd för att det inte skulle bli av. Som tur somnade jag bra, men vid 4 tiden blev jag väckt av ett av barnen som hade en mardröm, jag tröstade och skickade tillbaka på madrassen (som alltså finns på vårt sovrums golv, bredvid vår säng). Efter halv timme, samma sits igen, så jag förstod att alternativen var att ta en strid kl. 5 på morgonen eller låta barnet komma i vår säng. Det blev sängen, varav min irritation och ångesten hoppade på igen. Jag fick inte sömn, så jag steg upp, försökte lyssna på avslappningsövning för att få tankarna vända men kortisolet och adrenalinet var igångsatt. Så jag gick ut och vattnade trädgårdslandet, siktade på en stund i taget och tog djupa andetag. Satte på mig min nya outfit jag inhandlat på loppis och hoppade i bilen med barnen.
Ibland behövs det miljöbyte för att få tankeskiftning.
Så till alla er där ute som känner igen er;
🌬️ Ta djupa andetag
👂 Lyssna verkligen vad din kropp behöver just då och…
🐾 Ta ett steg i taget
Desto mer du dessutom accepterar detta, desto lättare blir vardagen.
Jag skall minsann kämpa vidare på det.
Styrkekramar till er alla 🤗
Anna Höglund