Det är ganska tyst, man hör fotsteg i korridoren och ser olika människor fladdra förbi, de flesta undviker ögonkontakt, som att de inte vill att vi ska känna igen dem, eller att de inte vill känna igen oss. Här kanske man inte sitter om man inte har problem? Och vem av oss vill erkänna problem och svagheter?
Men i ett väntrum är vi alla i samma båt. Vi är här av en orsak. Vi behöver prata med någon. Med någon som inte tittar på klockan hela tiden eller håller i mobiltelefonen. Någon som lyssnar, och ger en tid att prata, prata om sådant man inte skulle säga högt annars. Kanske prata om samma sak man pratade förra gången, upprepa sina känslor och försöka få dem att räta ut sig i huvudet till ett inte så trassligt nystan.
Det kommer många tankar i ett väntrum. Och det bästa är att man efter en stund får sjunka ner i en fåtölj och reda ut dem för någon som är där för att lyssna.
På en röd stol vid ett vägskäl
Här sitter jag. I en röd stol i korridoren. Till vänster går man om man inte är så sjuk, det är dit jag ska, men för 2 år sedan gick jag till höger, då var det mera allvarligt.
Är tacksam att jag nu endast behöver få prata av mig, strunt och ingenting, som jag kan gå och bära på, som man inte vill tynga andra med.
Psykologen sitter där och lyssnar, kanske hon gäspar bakom sitt munskydd, kanske hon tänker att ”nog är det tjatigt det här”. Men det bekommer mig inte, hon är inte där som min vän, hon är en yrkeskunnig människa och får lov att ta min ångest eller panik just som jag vill beskriva den, om och om igen. När man lättar på trycket blir det friare i hjärnan. Man kan tänka klarare. Alla borde pröva på det! Då kanske man skulle slippa behöva gå till höger och man haft förstånd att gå till vänster innan det blir allvarligt. Men det är väl just det, man inser inte alltid hur man mår innan det är för sent. Fast egentligen är det aldrig för sent, så länge man lever så har man chans att börja på ny kula. Med nya tag.
Hälsa är en färskvara.
Idag kan allt vara bra, imorgon kan det vara annorlunda. Men det är bra att lära känna sig själv, veta vilka är ens svaga punkter. Vilka är varningssignalerna, när behöver man en puff eller lite hjälp? Det finns stöd att få och man ska inte tänka att man inte är värd det, för hälsa är en färskvara!
Var och en kan ibland simma på för djupt vatten. Vad är då inte skönare än att få en livboj kastad till sig, så man tryggt kan ta sig till land.
Med hopp om en skön och avslappnad sommar. Simma lugnt!
Minna Opara